TILL MIN ÄLSKADE PHILIP MÖLLER.
älskar min älskling så mycket. jag tror inte att han förstår. jag förstår inte. du förklarar men inget går in. kan jag vara bra? kan jag duga? jag har aldrig känt såhär. du är verkligen mitt allt. jag vill alltid tillhöra dig. och jag vill alltid ha dig vid min sida. vi kommer alltid att vara tillsammans. om jag själv får välja. jag har aldrig fått uppleva något såhär underbart. att tillhöra någon. att inte vara olyckligt kär. att kunna känna trygghet. att få vara nära någon jag älskar. att inte behöva gråta och inte behöva förlåta. kärlek betyder att man inte behöver säga förlåt. jag nästan vet att du känner samma sak för mig. jag har bara själv svårt att fatta det. vi är tillsammans joy. kan du själv förstå att någon vill ha dig. nej verkligen inte. tänk att jag duger till någon. att någon inte kan leva utan just mig. att någon saknar mig och vill ha mig i sin närhet. att någon behöver mig att jag är bra just som jag är. att jag inte behöver fejka och spela någon annan. att vi alltid ska tillhöra varandra tvivlar så många på. dom säger att man inte ska ”hoppas på för mycket” men jag måste ju få tro. eller hoppas. jag vill ju detta just nu. jag hade inte kunnat tänka mig att byta bort det jag har för allt i världen. många vill ändra på så himla mycket. visst att bli lite smalare hade kanske inte skadat men det kan man ju själv göra något åt. men att få känna sig lycklig eller olycklig. det är något som ibland inte går att styra. för andra är inblandade. nu har jag tur, medvind. kanske vänder det. men det hoppas jag inte på. vi har båda brister. men att vi älskar varandra betyder mer. vi se mer det positiva. det gillar jag. jag älskar dig så mycket philip. jag kan nästan inte beskriva.
jag är aldrig rädd när jag är med dig. jag känner mig alltid trygg. men det finns en sak som jag skulle vilja styra över som jag inte kan. något som jag är rädd för. det är att förlora dig. tänk själv. det är de man aldrig skulle kunna välja. tänk om jag en dag fick en samtal. jag skulle bli helt förstörd. jag skulle inte vilja leva. jag skulle bli förkrossad. jag vill inte tänka tanken. trots att jag gör det flera gånger om dagen! det finns inget finare än dig. du är mitt allt. tänk att det nu har varit vi i tre år, du och jag tillsammans. jag älskar dig. jag måste säga det tusen gånger om. känns som jag inte själv kan fatta. jag minns allt så fint. från första stund var jag fast. du var så underbar, vi träffades första gången den 8 februari 2008. jag var bara 12 år. jag var så nervös. det var en fredag. jag var med miranda. och det var du som ringde. tänk så gulligt. jag tyckte allt var pinsamt. jag var redan kär i dig. tänk så splittrad. jag visste inte vad jag skulle känna. jag hade aldrig träffat dig. du sa att du älskade mig innan vi hade träffats. men jag vägrade säga det till dig. kändes som att jag fick hålla det inom mig. som att jag nästan skulle spricka. man jag ville inte göra samma misstag en gång till. jag ville egentligen skrika ut att det var dig jag ville ha. vi träffades. du, jag, sebbe och miranda. jag sa redan när du var på flera meters avstånd hur fin du såg ut att vara. och tänka sig. jag hade rätt. *pust* den dagen var vi kompisar. och jag tror att båda var förvirrade men samtidigt var jag redan kär. det måste jag ha varit eftersom så fort jag kom hem den kvällen frågade mamma varför jag var så glad?. jag hade ju träffat världens bästa kille. men inte visste jag att det skulle leda till allt detta. jag var på igen. iaf i mina tänkar. jag ville träffa dig mer. men vågade inte säga det. jag tog emelies mobil och låssades vara henne över sms. jag skrev att jag trodde att joy skulle bli glad om vi kunde ses 14 februari. det var en torsdag. och balle var med dig. jag och emelie skulle ses. därför pratade vi i telefon. hon hade planerat allt. och därför sagt att ni skulle åka hem till mig. jag blev förvånad. och det fick bli en snabb tandborstning. hoppa upp på moppen och iväg. hem till emelie där höll vi handen på hennes säng. vår första handhållning. när vi skulle hem stannade vi till. vi skulle åt olika håll. vi kramade varandra och jag hann inte tänka innan jag stod där med min läppar mot dina. så underbart det bara får lov att bli. dagen efter träffades vi hemma hos din pappa. där i den soffan. det var där vi kom närmre varandra ytterligare. och det var inte bara genom att vi satt fyra stycken i en tvåmanssoffa utan för att jag först pussade dig några gånger på kinnen först och sen så möttes våra läppar varandra för andra gången. och din tunga kom in i min mun. gud så kär jag är. tänk om jag inte varit så modig, om jag hade varit så blyg som jag egentligen är. gud du är världens underbaraste. och dig har jag fått. Det har gått tre år och det känns som allt hände igår. så fin. tänk att det fortfarande är vi. folk tror att jag kommer tröttna. och frågar mig om jag inte känner att jag missar något. nej säger jag bara. det är dom som missar något. jag vill ju alltid tillhöra dig. vi har formats och mognat tillsammans. vi är det perfektaste som kan finnas. vi är ett par och jag vill alltid har dig vid mig, som skydd, och mod. tillhör alltid mig. jag klarar mig inte utan dig. mina andetag ska hjälpa mig att andas, jag behöver dig för att kunna ta andetag, utan dig hade jag kvävts, jag hade dött. vissnat som en blomma som inte får vatten, som en lampa som inte får el, som ett litet spädbarn utan sin mamma. jag klarar mig inte. du har räddat mig från allt det farliga och allt man ”måste” göra. du har alltid varit nära mig. du har alltid funnits där. du gör min vardag lättare. du finns alltid där när jag behöver hjälp, du har hjälpt mig igenom många svara saker. som jag aldrig annars hade klarat. du stötta mig. jag är så oerhört lycklig över att jag har dig. det kommer alltid vara du och jag. JAG ÄLSKAR DIG MER ÄN ALLT! PUSS

philip dina vackra ögon tindrar som stjärnorna

och här hitter jag o min pyjamas... för andra dagen i rad. det är inte alls kul. har nog åkt på nått nu asså.
den började igår, jag gick upp.. trött som aldrig förr. tänkte inte mer på de. masade mig iväg till bussen. snackade med emelie lite på bussen och var sådär lagom kaxig om att jag inte blivit sjuk på jätte länge och att jag klarat mig från allt. iaf. hoppade av, hade flyt med bussen 6.an som precis skulle gå. hoppade på den. och sen upp till skolan. dagen skulle se ut såhär: ha genom gångar på personalliggade och avtag o.s.v. sen lunch och sen datorkunskap, efter det skulle de bli frisörträning inför tävlingen. men när jag suttit på den lektionen om avtag i kanske 40 min så börjar jag skaka och kallsvettas. och jag känner hur en migrän sakta börjar kleta sig på mig. jag tar av mig jackan och tänkte att jag bara var för varmt klädd. men sen började jag även må illa. jag messar mamma att jag förmodligen kommer hem. och så gick jag och snackade med mina lärare och min mentor. och sen blev det tåget hem. fyfyfy. jag hatar verkligen att vara sjuk. så det blir att inte få träffa fille idag heller....:/
men ja vi får se hur det går om jag ska till skolan imorgon eller inte..!
 
bilder sen i sommras